Vattentemperaturen i stigande

För en vecka sen var vattnet 3.5C varmt och i går 4.5C, mätt på en meters djup. I ruffen hade det stigit från 5.5C till hela 8.0C. Därmed avstod jag från underställ och nöjde mig med bara seglarstället på min lilla söndagstur på 9NM. Med start i Arkösund runt Kopparholmarna kom jag ner till Lånjö och Marö Kupa för att sen gå ut till Jungfrusalen, där jag satte förseglet, stängde av motorn och dukade mig själv em fika. Flocken med salskrakar höll sig på håll, liksom alla ejdrar. Däremot höll de överflygande tranorna sin kurs mot norr och kom på så sätt på låg höjd nästan rakt över Aquila. Klarblå himmel och en vind som räckte för att ge Aquila max 2 knop med bara förseglet satt.
Gästhamnen i Arkösund låg stilla och tom. När kommer första långseglande kontinentala båt att nå dit, om en vecka?

Utsegling i sol

I går var det så äntligen dags att komma loss från Herstaberg-bryggan. Starten skedde med 0.5 C i ruffen och 2.8 C i vattnet. Allt fungerade och Händelö-bron gick upp som planerat, kanske tom lite före utsatt tid, men jag var där och beredd.
Om än vinden var svag satte jag fullt ställ. Det blev ändå motorn som fick göra huvudjobbet under de 4.5 timmar det tog för att komma till Arkösund, i sol omgiven av en hel del sjöfågel.
Jag hade tur och fick lift med ett par killar som var i Arkö med sin servicebil och på väg in till Norrköping. På så sätt slapp jag vänta bussen i två timmar, i ställer blev det ett trevligt samtal med ynglingarna i 35 års åldern om hur det var då och hur det är nu.
Nu känner jag ett lugn när båten ligger klar för nästa tur direkt i skärgården. Familje-åtaganden håller kvar mig och Aquila ett par månader innan vi styr mot Ystad och sommarplatsen där.

Inledande eder slutar i tacksam eftertanke

Idag skulle jag gå ut till Arkö. Visserligen hårda vindbyar, ända upp till 18 m/s, men från väst och med bara kuttern satt skulle det ha gått som ett huj!
Med allt ombord klart för avgång, bara att lätta tampen från flytbryggan och att starta motorn. Den går igång snabbt som alltid och en koll att kylvattnet flödar som det ska. Redan på väg mot nästa moment stannar jag upp. Det var inte som det skulle, det kom inget vatten och motorljudet var så där hårt som det blir när inte vattnet dämpar ljudet i avgasröret.
Snabbt stopp. Vad är detta? Sist var allt ok. Klockan visar att det är knappt tre kvart till dess att bron öppnar och tjugo minuter tar det minst att gå dit till bron. Fram med verktyg, locket av till sjövattenpumpen och kontroll av impellern. Alla vingar är där. Med idogt arbete får jag ut den. Ok den har ett par hack men borde ge vatten ändå. Jag byter, tar fram reserven som visar sig vara gammal och utan packning. Med stora kliv småspringer jag upp till Alvarbåtars butik och får en ny. på väg ut ropar jag att jag kommer och betalar sen.
Ny impeller, på med locket. Än hinner jag, klockan är bara 0900, trettio minuter kvar till broöppning. Provkörning - inget vatten. Vad tusan....???
Koll en tredje gång av sjövatten filtret. Tar loss slangarna och blåser baklänges mot vattenintaget. Inga problem, jag kan få fram vatten ända till pumpen. Kan det vara kylaren som helt har tätnat? Inte rimligt att det skulle komma så plötsligt. Vad är det då?
Med locket av på sjövattenpumpen roterar jag motorn och ser att impellern står stilla. Aha, en brytpinne som gått av?!
Nu ser jag att det är kört för att hinna bron, ringer och bokar av och får tid att jag kan slinka med kl1000 då en kommersiell båt ska igenom. Med nytt driv slänger jag mig iväg till Karlsro Marina och de kan direkt säga vad som är fel och tom erbjuda reservdelen som behövs. Med en enkel instruktion i närminnet kör jag så tillbaka, plockar av sjövattenpumpen och ser då precis vad jag fått beskrivet. Det kuggdrev som ska driva runt vattenpumpen ligger krossat i en hög. Snabb rengöring och återmontage med lyckad provkörning ställer klockan på 1030. Kört, dubbelkört för idag med bron, nästa tillfälle blir måndag!
Efter de första osande ederna inser jag att jag ska vara tacksam att jag låg vid bryggan när detta hände och inte hade hunnit ut i vindbyarna som är idag, upp till 18 m/s.
Lite tidig lunch har aldrig varit ett problem för mig och efter middagsvila i ruffen som håller 18C då värmaren gått ett tag, får jag även eftermiddagsfika med kaffe och bullar.
Igår dristade jag mig till att ordvitsa så här: "Äventyret väntar bortom närmsta hörn, men inte hur länge som helst". Var det någon högre makt som tog illa vid sig kanske?
Det blev trots allt en rätt lyckad dag ombord ändå!

Den fungerar!

Vindstilla och en plusgrad och därmed bra tillräckligt för att bli upphissad i masten till radarantennen. Inget var felkopplat, men för säkerhets skull rickade jag på den mångpoliga stickproppen och kollade anslutningarna för plus och minus, att jag inte fått in dom för långt med risk att plasten isolerar. Oviss om jag åstadkommit någon förbättring blev jag nerhissad och på lätt vingliga ben klev jag ur båtmansstolen.
Det fungerade vid första försöket, alltså var det glapp i kontakten i radarantennen. Timmarna med kabelkontroll och motionering av omkopplaren var därmed (kanske) i onödan. Svaret på den frågan får jag aldrig, men det kan kvitta, bara den nu fortsätter att fungera hela säsongen, och varför skulle den inte göra det?! Hittills har den varit trogen och driftsäker, vilket säkert gäller även i år.
Utsegling på fredag? Prognosen säger +10C medelvind från V 12 m/s med byvind upp till 18. Det skulle gå på fyra timmar med bara kuttern satt. Vi får se!
Idag förbättrade jag intrycket av båten genom att förse de gamla fendrarna med nya strumpor. Ibland är det lite som gör skillnaden.
Dagens motionspass fick jag genom att bära vatten, femton hinkar för att driftsätta vattensystemet ombord. Spännande och se om trycket är kvar i morgon eller om det finns någon läcka att leta. Inget syntes och det brukar vara tätt, så även här är förtroendet på topp för båten.

Var tog våren vägen?

I går söndag åkte jag ner tidigt för att koppla segel i förhoppningen att det skulle vara vindstilla, och det var det nästan. När seglen var utburna från bil till båt och jag började dra i fockfall och kutterfall konstaterade jag genast merarbete. När jag mastade på hade jag lyckats sno in fallen inom ett stag. Många eder senare och med två fall inkopplade för att dra om det felaktiga, det ena försett med huggkroken för torsk, lyckades jag att lirka över det feldragna och i steg få det fritt från den låsning som två stag i snäv vinkel utgjorde. Det hade då gått en och en halv timme. Turligt var hamnen tom från andra vårrustare. Med fallhornet kopplat på focken kom den första vindstöten. Dagens byiga vind gjorde entré. Men det blev aldrig värre än att jag kunde koppla både fock, kutter och stor. Med insats av de sista krafterna fick jag även ombord gummijollen och utbordaren, som hänger på pushpit. Nu är det bara personlig utrustning, stöldbegärlig elektronik, prickekorv och ost, nån folköl och en skvätt whisky, sen är Aquila klar för utsegling på Bråviken till den tillfälliga hamnplatsen i Arkö.
Men innan dess ska jag upp i masten för att ta en titt i radarantennen i förhoppning att jag kan hitta ett fel där, om inte seglar jag iväg utan radarn i funktion. Kablage och omkopplare har jag vid det här laget trippelkollat och inget fel hittat, med undantag för en lös tamp i omkopplaren som säkert ändå gjorde kontakt.

Funktionstest pågår

Dagens stora övning var att testa av alla funktioner ombord, och hör och häpna, allt fungerade, dvs nästan allt. En viktig funktion ville inte gå igång, och det var radarn. Den krånglade även i fjor och då var det omkopplaren som lägger om mellan plottern i sittbrunnen och den nere i båten. Då självläkte det hela efter ett antal manövrer på omkopplaren, men i år tycks det sitta hårdare. Inte ens över 300 växlingar har fått liv i radarn. Nu ligger en sprayburk med V40 och väntar på att bli tömd över den mångpoliga omkopplaren. Hoppas det gör susen! Den soppan sägs lösa oxid mm. Om inte får jag koppla förbi tills jag får en ny omkopplare. De dubbla platserna var tänkta för länge-/långseglingen som inte blev, nu är motivet mindre för vår del för en sådan lösning.
SMHI har nu utlovat fulväder några dar, men sen kommer värmen igen och då är jag klar för nästa kopp i sittbrunnen. Den första tog jag idag med ett äkta Kornmo kex!
De först sjösatta båtarna har redan gått ut med västanvinden till skärgården. Jag hoppas följa efter om nån vecka eller så!

Påmastad och ansatt

Då står masten där med förhoppningsvis rätt spänning i stagen. SSB kabel ansluten och kabelknippet från masten draget genom svanhalsen, men ännu inte inkopplat. Idag var det friska stötvisa vindar med följd att dammet yrde över den nystädade båten.
Inte heller idag lyckas jag få upp ett foto!


Alldeles nyss bokade jag en plats ute i Arkösund för de närmsta två månaderna, innan det sen bär sta söderöver mot Skåne.

Sjösättning

Aquila ligger åter och guppar, om det är några vågor i Motala ström invid Herstaberg båtuppläggning. Det hände i strålande sol och 12 C, och om nu allt går som tänkt blir hon med mast imorgon.
Värmaren är ställd på frostfritt om nu termometern skulle få för sig att djupdyka på natten.
Nu gäller det att hitta en bryggplats till rimligt pris fram till det är dags att dra syd i mitten på maj tidigast, av flera skäl som inte går att rå på.
Idag fick jag förslag från Microsoft att uppgradera Windows till 8.1, och det gjorde jag med påföljd att datorn nu är bångstyrig och egensinnig för att inte säga tjurig. Efter tre timmars försök att få upp en bild ger jag nu upp för ikväll.

Sjösättningsdags ?

Ska man gå på kalender eller temperatur?
Det är nu varmare än många tidigare år då jag kämpat med att vårrusta och sjösätta.
Om jag sjösätter måste jag hitta en tillfällig bryggplats i Östergötland innan jag kan gå ner till Ystad, ev via öarna. En plats i Arkö, för två månader eller en och halv, är det ett alternativ?

Båtmässan i Älvsjö

Då var det dags igen, med årets (v)årliga båtmässa! Eller ska vi kalla det konfektionsindustrins slutrea på fjorårets stil till normalpriser?!

Nu hade jag inte så många ting att söka efter, då ambitionerna har trappats ner och det mesta sitter på sin plats på båten och fungerar enligt önskemål. Det gjorde alltså inte så mycket att mässan även i år tar ett steg neråt, med ännu lite mindre yta och ännu färre utställare med relevanta prylar. Istället fyller mässorganisatören upp med annat tingel tangel, som enligt min mening inte har där att göra på en båtmässa.
Kanske ska jag tillägga att motorbåtar finns i massor, stora som små, men dom ligger liksom bortom min intressehorisont, just nu i alla fall.

För första gången åkte jag buss till mässan tillsammans med glada SXK:are i S:t Annakretsen och det blev dagens höjdpunkt med flera trevliga samtal och utbyte av skrönor.

Mitt enda ärende, att köpa en liten avlastare till linan för utbordarlyften, kvarstår olöst. Vad jag såg var Benn´s ensamma om att sälja avlastare och de hade bara "stora" doningar, såna som redan ligger i min överskottslåda. Sökandet fortsätter alltså.
Och så samlar jag information om inombordsmotorer i fall att! VP2003T från -87 har ju gått sina 3000 timmar, man vet aldrig, även om det borde betyda att den bara är halvsliten! Samma effekt 42 hk får jag för mellan 60 - 105 tusen kronor. Vem kan säga vad som skiljer, mer än färgen utanpå motorn?!